Turkey here I come!

Sista inlägget för den här månaden. För nu ska jag ta en paus från allt. Vi hörs när jag är tillbaka.
Lots of love.

Mona 

Studentdagen den 4e juni

Den 4e juni tog jag studenten. Det var en av de bästa, viktigaste, roligaste och trevligaste dagarna i mitt liv. En dag som jag kommer att minnas til the end. Dagen bestod av väldigt mycket glädje, snack, skrik, galenskap, mat och skratt m.m.

Den började med champagnefrukost i Slottsparken tillsammans med min klass, SmBf. Där träffade vi varandra och berömde våra klänningar samt pratade mycket om dagen. Jag och några av mina klasskompisar hade glömt att byta om så vi körde hem till en kompis och gjorde det.

Strax innan tolv träffade vi vår klass igen i Möllevångstorget där vi skulle äta lunch. Vi välkomnade varandra igen med hopp, glädje och ... därefter satte vi oss ner för att äta, men maten som skulle vara serverad vid den tiden var inte färdig än. Så vi satte oss ner för att prata, fotograferas, diskutera m.m. När maten blev serverad satt alla och åt samt vilade sina öron genom tystnaden.

Inte så långt efter var det dags igen. Vi gick ut från restaurangen tillsammans mot stan och under hela tiden blåste vi med våra visselpipor och tutor, skrattade och skrek en massa. "För vi har tagit studenten fy fan vad vi är bra..."

Efter den långa rundan bestämde vi oss för att åka tillbaka till skolan. Vi skulle ju fotograferas med klassen också, 14.30 var det...så vi skulle vara i tid. Buss 8 var som vanligt fylld med Heleneholms elever, och inte nog med det den här gången, alla var studenter som vi kände. Så fort vi kom in i bussen blev det en massa jubel som efter en kort tid tystnade...busschauffören var arg. På vägen dit pratade vi med de andra studenterna från vår skola och skrev på varandras mössor. De andra verkade också vara trötta. Fötterna fylldes ju med stora och små skavsår som gjorde väldigt ont!

När vi väl var framme i skolan möttes vi av rektorn, lärarna och fotograferna. Vi gick snabbt in i toaletterna för att fixa oss en sista gång. Därefter gick vi ut för att fotograferas i grupp och enskilt. Resten av tiden spenderades i korridorerna tillsammans med de andra. När tiden närmade sig fem började ljudet att öka kraftigt, alla visselpipor, tutor och röster satte åter igång. Vi knuffade oss fram till aulan där vi satte oss och lyssnade till rektorn som skulle hålla sitt tal. Både glädjande och sorgligt var det. Och vår fantastiska kör var också bäst! Därefter fick vi springa upp till salarna på den andra våningen där vi spred vår glödje till alla andra genom de öppna fönstrarna. Jag tittade ut och hittade till slut mina föräldrar, släktingar och vänner. Skit bra, tänkte jag. De stod längst fram och kunde både fotografera och filma. Jag såg att de var redo...vilket gjorde mig lycklig. Jag vill ju ha måånga bilder och måånga filmer till minne.

17.54 var det vår tur att springa ut. Fyra minuter innan det sprang vi ner vid utgången. Höll och knuffade varandra mot dörrarna. Skrek och sjöng en massa sånger som vår vaktmästare inte tyckte om...haha...och så blåste vi på våra visselpipor och tutor så mycket så att det gjorde ont på läpparna. 

Sen var det vår tur! Dörrarna öppnades och vi bara sprang ut och hoppade, skrek, blåste enormt mycket på våra visselpipor och tutor samt sjöng hel en del, blev fotograferade av föräldrar och vänner...kände oss som kändisar på röda mattan haha... i alla fall...när det då var över sprang alla ner för trapporna och letade upp sin familj. Jag hittade i alla fall mina föräldrar snabbast. De stod exakt vid trapporna så det var bra :) Jag togs emot av en massa kramar, nallar, blommor av alla sorter...det var jätte gulligt av alla, tack så jätte mycket...hoppas att ni alla läser detta.

Och ett stort tack till min underbara morbror och hans fru som körde oss därefter runt i stan för att ha kul, tusen tack! Vi hade skit kul!! När vi väl hade skjutsat hem min kompis och åkt hem möttes jag av min familj och släktingar från balkongen. Åhhh vad glad jag blev av att få se dem! Mina underbara föräldrar hade överaskat mig med det, för festen skulle inte vara samma dag igentligen utan på söndag. Så obeskrivliga de är..hihi... älskar er! Sist vill jag tacka alla som kom, både till utsparken och festen, det var jätte trevligt att få se er! :)

Det här var då om min studendag. En obeskrivlig dag som jag aldrig kommer att glömma. Den finns och kommer alltid att finnas som ett minne hos oss alla. Det var den dagen då vi hoppade och skrek av glädje och sorg. Glädjen för den underbara känslan av att bli fri och sorgen för känslan av saknad. Jag kommer ju även aldrig att glömma de underbara dagarna i skolan, alla våra minnen finns i varenda hörn, och det är de som jag kommer att sakna allra mest! Kommer att sakna Heleneholm, mina klasskamrater och skolkompisar, det var trevligt att få träffa er alla. Tack för denna underbara tid som vi tillbringat tillsammans...♥

Oj vad långt inlägget blev. Det längsta jag någonsin har haft haha...Men jag hoppas att ni vill och kommer att orka läsa det. Och självklart får ni dela med era känslor också! ;)
Några bilder kommer jag att ladda upp lite senare när jag har fått alla bilder.

2009-06-02


Tänk att det redan är den 2 juni!
Tiden går ju alldeles för fort, eller hur? Jag tar t.o.m. studenten om bara TVÅ dagar, jag kan inte förstå det, JAG TAR STUDENTEN ! ! ! Haha...jag som för en månad sen satt och längtade till den dagen, som räknade hur många veckor och dagar det var kvar. Det känns jätte skönt...men samtidigt jätte pirrigt i magen. Det är ju den näst sista dagen jag är i skolan, jag vill...men ändå inte lämna skolan ännu. Ja, det är ju skönt att slippa alla läxor och prov osv. men jag kommer sakna alla minnen som fan! (Ursäkta ordvalet)

Jaja.
Det var i alla fall länge sen jag var i skolan på riktigt. Eller jag har, men då har det bara varit så att man fick betygen och sen så fick man gå. Idag var jag i skolan bara för att lämna skåpnycklarna och vissa böcker. Sen cyklade jag hem och njöt av det uuuunderbara vädret!